thoughts
jag har funderat väldigt mycket på livet och döden den senaste tiden. att någon dör känns så overkligt, att den människan aldrig med kommer andas, skratta eller gråta igen. Att det är bara ett skal kvar, kroppen, själen är någon annanstans. Att personens hjärta inte slår mer. någonting som jag och Frida funderat över är om det är förutbestämt när någon ska dö, var det meningen att de som var i world trade center när flygplanen körde in i dom skulle vara där, och dö? eller de som blivit mördade, var dom bara på fel ställe vid fel tidpunkt, eller var det meningen? 
härom kvällen när jag inte hade någonting att göra gick jag in på youtube och kollade på gamla tsunami videos och då kan jag inte stoppa tårarna från att komma. jag vet att det kanske låter löjligt, sitter ensam och gråter framför datorn, men det är nog det absolut svåraste jag varit med om, och på sätt och vis kan det vara skönt att kolla på videorna och släppa ut känslorna. efter tsunamin frågade jag mig alltid varför? jag ville gärna ha någon syndabock, att ha någon att skylla alla dessa människors död på. men det var ju naturen som gjorde det. läste på Paulina Danielssons blogg där hon skrev att tsunamin kanske var jordens sätt att rensa, tre vågor kommer in och sen drar sig tillbaka som om ingenting har hänt, nåt i stil med det. intressant tanke..
jag undrar om livet är mer än det som det just är, går livet ut på att först är man barn, har en jobbig tonårstid, växer upp, får en man och barn, kämpar sig upp på karriärs stegen och sen dör man. händer det någonting efteråt? eller blir det bara svart och man lever helt enkelt inte längre? försöker tro att det finns någonting mer, att man kommer någonstans där man lever happily ever after, att själen lever vidare efter att den fysiska kroppen dött. men har mina tvivel ibland..
Kommentarer
Postat av: Johanna
döden är läskig, de känns så svart och oändlig. Hoppas verkligen det är ett liv efter det här livet, man vill ju inte va borta föralltid och inte veta nånting :P haha <3
Postat av: emma
det är svårt det där. man vet ju inte. jag tycker bara inte man ska vara rädd för döden.
Trackback
