ffanys

sitter hos mormor, har som sagt ingen internet hos min mamma, eller har har vi fast jag är inte tillåten att använda det. igår var det rättegång! halv 7 väckte väckarklockan mig, då klev jag upp, klädde på mig, åt och gjorde i ordning mina syskon. klockan halv 8 satt vi alla i bilen. vi lämnade av barnen på dagis och plockade upp mormor såklart:) sen bar det av mot Södertörns tingsrätt. det tog en stund att åka dit, så länge att jag höll på att dö av nervositet. min käre lillebror hade snott ett gummiägg från någonstanns som vi hittade i baksätet, perfekt att klämma på. måste säga att det blåa gummiägget verkligen var min räddning. på parkeringen utanför tingsrätten mötte vi pappa, så gick vi in. där mötte vi mitt "juridiska ombud", EN ÄNGEL. hon är fantastisk säger jag bara.. först fick vi gå in i ett samtalsrum och pratade igenom allt en sista gång innan vi skulle in,och så kom farmor då också. ca klockan nio kallades vi in. när vi klev in i rättsalen fick jag panik, dom hade ju släktkalas där inne, och jag som trodde att jag inte skulle behöva titta på dom, trodde att vi skulle sitta liksom på en rad, men nej, vi satt mittemot varandra;/ då krävde jag omedelbart "medhörighet" ,att dom tilltalade skulle lämna rättsalen under mitt förhör. på raden längst fram satt domaren, sekreterare och tre nämndemän, på raden bredvid satt åklagaren, jag och mitt juridiska ombud, på raden mittemot satt två av dom tilltalade och deras advokater och på raden mittemot domaren satt den sista av dom tilltalade och hans advokat. bakom fanns det rader med stolar där dom anhöriga till oss satt. det var skönt att jag skulle förhöras först av alla, så kunde jag slappna av sen. domaren frågade om jag ville berätta själv eller ville att åklagaren (som dessutom var jättebra) skulle ställa mig frågor att svara på. jag som är ganska blyg ville förstås svara på frågor, men nej! jag sa att jag ville berätta själv, var faktist inte riktigt beredd på det själv;O så jag berättade historian och så, sen fick dom tilltalade komma tillbaka (iförda handfängsel:O ) och förhöras, det var faktist riktigt roligt:') dom ljöög och ljöög. gud vad roligt det var. även fast alla tilltalade satt i rummet och hörde varandras förhör försökte dom inte ett dugg göra lite samspel mellan sina historier och säga unigefär samma saker, vilket gjorde att dom lät ännu mindre trovärdiga. åklagaren var jätteduktig, han målade in dom i hörn så att dom sa emot sig själva. haha ett annat roligt tillfälle var när tjejen började erkänna en massa saker utan lov och hennes advokat blev jättearg, "erika", vi har ju pratat om det här!? "erika"!? vid 12 tiden hade vi lunchrast, vi gick till en kina resturang vid tåget, hade ingen aptit så åt inte särskiljt mycket av nudlarna jag beställde. klockan tre blev frida innkallad, hon var jätteduktig, fast den sliskiga advokaten försökte förvirra henne så klarade hon det jättebra. framåt kvällen var alla jätte trötta, "erika" låg och halvsov i sin stol, mormor, en av den tilltalades vänner och vakterna satt och sov lutade mot väggarna, stackars vakterna, dom får ju bara sitta där i 10 timmar utan att vara ett dugg intresserad av vad som pågår. sen skulle var och ens "ombud" hålla en liten predikan, åklagaren sa då väldigt bra saker, som att min och fridas berättelser var väldigt trovärdiga och pålitliga, till skillnad från dom tilltalades. och så sa han "det är så fegt, så fegt att råna en fjortonårig flicka. hon är bara ett barn" och alla tre skämdes som hundar och satt bara och stirrade ner i bordet. vid 6-tiden fick vi alla gå ut och invänta domen. vi köpte cola och choklad för att pigga upp oss. efter ca en halvtimme blev vi inkallade, hon blev dömd för typ alla åtalspunkter som hon anklagades för. de andra två släpptes, jag vet ju sanningen trots allt, och det visste domaren också, men åklagaren hade tydligen inte presenterat bevisen tillräckligt bra. hon fick inte fängelse utan vård på behandlingshem, det var faktist ganska bra eftersom hon var knarkare, fast om hon aviker från vården får hon fängelse. tycker faktist lite synd om henne.. det blir väldigt skillnad från att bara veta henne som en brottsling till att se henne på riktigt, veta vart hon bor och hennes livshistoria. nu har hon tre veckor på sig att överklaga, fast tror inte att hon kommer vilja det, hon fick ju ganska lindrigt straff. men nu måste jag gå hem till mamma, herrå:)<3

unigefär såg det ut, lite annorlunda, borden var raka och stolarna var inte blå.